Efter flera år inom grafisk design, ett oväntat karriärspår inom vården och med familjelivet i fokus hittade David Labett vägen till programmering. I dag läser han sista året på utbildningen Mjukvaruutvecklare med inriktning AI i Malmö och beskriver programmering som något som förändrat både hans sätt att arbeta och tänka. Här berättar han om resan dit, studietiden och vad han tar med sig vidare.
Hej David! Berätta lite om dig själv. Vad gjorde du innan du började studera till mjukvaruutvecklare?
Jag läste grafisk design efter gymnasiet och arbetade som formgivare och art director i många år. Efter ett tag kände jag att jag ville göra något nytt och valde att testa ett helt annat spår inom vården där jag arbetade som operationssjuksköterska under en period.
När familjelivet tog mer plats började jag fundera mer långsiktigt. Intresset för programmering och webdesign fanns med sedan tidigare, och med många vänner som jobbar som systemutvecklare växte tanken på att byta bana. Kombinationen av problemlösning, teknik och ett flexibelt yrke som passar bra med familjeliv gjorde att jag fastnade för programmering.
Vad fick dig att söka just den här utbildningen?
AI-spetsen kändes både aktuell och rolig. Eftersom jag inte hade någon tidigare erfarenhet av programmering var det avgörande att NBI/Handelsakademin erbjuder preparandkurser. Det gjorde utbildningen mer tillgänglig och gav mig en trygg ingång, där jag fick en stabil grund och all information färsk i huvudet inför starten.
Utbildningen har också ett flexibelt upplägg. Jag bor en bit ifrån Malmö, så möjligheten att vara några dagar på plats och kombinera det med hemstudier passade mig väldigt bra.
Hur har du upplevt utbildningen hittills?
Väldigt bra. Att vi har utbildare med olika styrkor är en stor fördel. Alla är väldigt duktiga och bidrar med sina perspektiv. Samma ämne kan förklaras på flera sätt och från olika håll, vilket ger fler ingångar till innehållet. Alla har olika sätt att lära ut och det gör utbildningen både varierad och rolig.
Mycket är projektbaserat och man försöker simulera verkligheten så långt det går. Det är en tydlig koppling till hur det faktiskt fungerar i arbetslivet, med mycket grupparbeten, vilket jag uppskattar.
Vad tycker du är roligast eller mest givande med att plugga till mjukvaruutvecklare?
Programmering är inte bara ett yrke, det är något djupare än så. Det finns nästan något filosofiskt i det. Man får verktyg som går att använda hela livet och utvecklar ett sätt att tänka där problemlösning blir en naturlig del av vardagen.
Genom att lära sig att bryta ner problem, fokusera på vad som faktiskt behöver göras och inte bli överväldigad av helheten har jag fått med mig ett tankesätt som jag även har stor nytta av privat. Det har hjälpt mig mycket i vardagen.
Hur var det att komma ut på LIA, och vad har du fått jobba med?
Jag sökte många LIA-platser och till en början kändes det ganska tufft. Efter ett tag började det dock trilla in fler ja, och till slut kunde jag faktiskt välja. Valet föll på Informentor i Kristianstad. Det är ett lugnt kontor där alla avdelningar sitter under samma tak, vilket gör att man får insyn i mer än bara utveckling.
Under LIA:n började jag med ett internt projekt där jag byggde en integration mellan två system som behövde kunna kommunicera med varandra. Därefter fick jag arbeta med en kundportal, och i dag driver jag ett eget kundprojekt som jag bygger från grunden. Jag har även varit delaktig i ett AI-projekt där jag fått arbeta både med hårdvara och med hur lösningen ska sättas upp.
Har du haft nytta av det ni lärt er i utbildningen ute på LIA?
Absolut! Grundförståelsen för processer och programmering har varit väldigt värdefull. Även kunskap om arbetslivstermer och hur team och organisationer är uppbyggda har hjälpt mycket. Inom utveckling finns många begrepp som betyder ungefär samma sak, så den förståelsen gör det lättare att hänga med.
Hur skulle du beskriva stämningen i klassen?
Det är en god stämning och ett väldigt engagerat gäng. Alla är intresserade och det finns alltid någon att äta lunch med eller skoja tillsammans med.
Vad är ditt roligaste minne hittills från utbildningen?
Under LIA testade jag en systemintegration mellan två system. Jag hade satt upp ett test, men missade en inställning kring datum. Det gjorde att systemet började röra sådant som egentligen redan var klart sedan länge. Inget stort förstördes, men det var lite svettigt ett tag. I stunden kändes det jobbigt, men i efterhand är det mest roligt. Sådana misstag hör till och man ska kunna skratta åt dem.
Vad ser du mest fram emot efter examen?
Jag tycker om att gå i skolan och att lära mig, så det känns lite vemodigt att utbildningen nu tar slut. Samtidigt är det väldigt kul. Branschen präglas av livslångt lärande och jag ser fram emot tryggheten i att komma ut i arbetslivet igen.
Under min LIA på Informentor blev jag erbjuden en tjänst hos dem, vilket känns otroligt stort och roligt. Nu ser jag fram emot att kunna fokusera mer på barn och familj, samtidigt som jag har ett jobb att gå till och fortsätta utvecklas i yrkesrollen.
